Flera på rad

Den här veckan har jag haft turen (eller hur man nu ser det) att träffa två nyfödda barn med defekt slutning av bukväggen, gastrochisis. Det betyder all tarmen inte ligger inne i buken utan att en del hänger ut genom ett hål bredvid naveln när bebisen föds. Det föds ungefär sex stycken om året i Western Australia och nu kom det två på samma vecka. Den ena var jag med om att ta hand om på förlossningen och den andra transporterade jag från King Edward till PMH. Det är risk för aspiration (att bebisen får ned maginnehåll i lungorna), infektion och stora vätskeförlusten (eftersom inte tarmen är skyddad av hud). För inlärning är det perfekt när de kommer i par. Nu känns det som att jag har full koll på hur jag ska ta hand om dem (vilket jag ju inte har, men känslan är bra ;-).

Rondarbete och handskrivna journaler

Jag upptäckte att jag inte skrivit något om hur vi rondar här. Kanske för att jag nog gjort det så länge nu att jag inte reflekterar över det längre. Ofta är vi ett gäng som rondar; consultant (dvs neonatolog/överläkare), senior registrar ( mer senior ST-läkare), registrar (ST-läkare), coordinator (Specialistsjuksköterska som har ansvar för 15-30 bebisar) och sedan kanske en medicine kandidat eller två. Den som inte nödvändigtvis är med är sjuksköterskan som tar hand om bebisen. Hon eller han kan mycket väl vara på fikarast.
Vi går igenom vilken gestationsvecka bebisen hade när den föddes, vilken den har nu, födelsevikt och aktuell vikt, hur mycket vätska eller mat bebisen får, vilket andningsunderstöd och vilka mediciner. Övervakningspappret gås igenom. Allting skrivs ned, för hand, i en pärm som förvaras bredvid barnet. Oftast är det registrar eller senior registrar som skriver. Förhoppningsvis läsligt men framför allt väldigt fort. Snabbt diskuteras om några ändringar ska göras. Efter ca 5 minuter går vi vidare till nästa barn.
Trots att det går så fort (vilket är nödvändigt, med ca 30 barn att ronda skulle 10 minuter/ barn ta 5 timmar), känns det faktiskt som att vi får med allt för det allra mesta. Om inte brukar ansvarig sjuksköterska se till att registrar får frågan om hur den mest besvärliga frågan ska lösas lagom tills Överläkaren har gått därifrån...

2 west

Jag har inte fått världens roligaste schema den här tre-månaders perioden. Jag är en av de två personer som får ta de pass som blir kvar om någon vill vara ledig. Om ingen vill vara ledig så är jag på avdelning 2 west. Här ligger bebisar som mår ganska bra. för tidigt födda som ska växa till sig lite innan de kan gå hem, barn till mammor med missbruksproblem som behöver trappas ned från sitt morfin innan de går hem och barn som bara behöver lite mer övervakning innan de kan skrivas ut. Det som är bra med det är att jag jobbar lite mindre, jag har inte så mycket nätter, och jag får ofta ronda de ca 20 barnen själv. Det är förstås väldigt roligt att få vara lite mer självständig. Det tråkiga är att jag egentligen tycker att intensivvård är betydligt mer spännande och att vi ofta har rundat klart omkring 10 på morgonen. Efter det gäller det att hitta något vettigt att göra.
Om jag har tur är det riktigt mycket att göra på de andra avdelningarna. Då kan jag hjälpa till där. Eller så hittar jag något hjärtultrljud som behöver göras. Det känns också vettigt. På onsdagar har vi undervisning. Då går två timmar bort.
Annars är det väldigt långt tills klockan är 18 och jag kan gå hem.