Äntligen uppenbarade sig möjligheten att vila en stund på en nattjour. Jag styrde stegen mot "jourrummet", dvs underläkarnas rum. Ett skrivrum med ingång direkt från korridoren med fönster i dörren, två datorer, ett antal odiskade kaffekoppar och två ihopfällbara tältsängar. Japp, två. Här delar underläkarna rum. Om den enes sökare piper vaknar båda. Inget handfat, ingen toalett. En skrubb!
Sängarna har sett bättre dagar. På mitten finns en stång så hur man än ligger finns den där och skaver i ryggen.
Lakan? Nope. Täcke? Nej!
Som tur var vet jag ju var avdelningens lakan finns, så det är ju bara att hämta. Problemet är förstås arr vi bara har bebisar som patienter här...
Efter en del försök med att få in en vilfåtölj på rummet samt att sova i forskningslabbet har jag till sist konstaterat att bästa alternativet är att lägga den tunna madrassen direkt på golvet. Då slipper jag i alla fall stången.
Och om man var förutseende hämtade man lakan på operation. Där finns det för vuxna.
