Äntligen uppenbarade sig möjligheten att vila en stund på en nattjour. Jag styrde stegen mot "jourrummet", dvs underläkarnas rum. Ett skrivrum med ingång direkt från korridoren med fönster i dörren, två datorer, ett antal odiskade kaffekoppar och två ihopfällbara tältsängar. Japp, två. Här delar underläkarna rum. Om den enes sökare piper vaknar båda. Inget handfat, ingen toalett. En skrubb!
Sängarna har sett bättre dagar. På mitten finns en stång så hur man än ligger finns den där och skaver i ryggen.
Lakan? Nope. Täcke? Nej!
Som tur var vet jag ju var avdelningens lakan finns, så det är ju bara att hämta. Problemet är förstås arr vi bara har bebisar som patienter här...
Efter en del försök med att få in en vilfåtölj på rummet samt att sova i forskningslabbet har jag till sist konstaterat att bästa alternativet är att lägga den tunna madrassen direkt på golvet. Då slipper jag i alla fall stången.
Och om man var förutseende hämtade man lakan på operation. Där finns det för vuxna.
Hej! Hittade precis till er spännande blogg! Vi har också planer på att prova att bo i Perth framöver. Min mans pappa och bror med familj har emigrerat dit sedan flera år och vi har hälsat på ett par gånger. Nu senast på jullovet med barnen (7 och 9 år) som älskade det. Roligt att läsa om ditt arbete, Jenny! Jag pluggar igen efter en tidigare karriär som managementkonsult och har tre terminer kvar på läkarprogrammet på KI. Min dröm är att bli barnläkare, gärna neonatolog. Det här terminen är examensarbete och jag skriver om forskningsläget inom nyfödda barn och smärta i Kina, har arbetat till och från i en forskargrupp inom neonatal smärta parallellt med utbildningen. Ville mest säga hej och att det ska bli intressant att fortsätta läsa er blogg, känns som en inblick i livet i Perth som kanske kan få oss att ta steget. Vår 9-åring vill tex för allt i världen inte ge upp sin ishockey, läste att ni släpade med en hockeyutrusning. :-)
SvaraRaderaHälsningar,
Petra Millfors
Ingarö
Hej Petra!
RaderaKul att du gillar vår blogg. Vad kul att du vill bli barnläkare/neonatolog. Helt klart det roligaste jobb som finns ;-)
Vi är mycket glada över att vi tog steget och åkte hit, även om det förstås varit många motgångar på vägen också och inte alltid enkelt. Om du vill fortsätta på smärtspåret har jag ett projektförslag till dig här ;-) Här intuberar man fortfarande bebisar elektivt utan smärtlindring.
Blir det barnkursen för dig till hösten? I så fall kanske vi ses. Jag är tillbaka på neo Huddinge i höst. Och ja, vi har släpat hockeyutrustning hit, och gästande vänner har fått förnya den också. Nu spelar Axel med flera olika lag och åldersgrupper och får väl ihop 5-6 ispass i veckan.
Hälsningar, Jenny
Hej Jenny!
SvaraRaderaTack för svar! Är ni på väg tillbaka till Sverige hela familjen igen då? Jag läser neuro/sinnen/psyk i höst och kvinnor och barn till våren. Har SÖS som bassjukhus men det mesta av höstterminen kommer att vara i Huddinge.
Spännande med smärtlindring för elektiva intuberingar, tänk att smärta hos bebisar fortfarande är så underbehandlat i många avseenden. Det finns mycket att uträtta! :-) Det hade varit jätteroligt att få till ett forskningssamarbete med ngt sjukhus i Perth, antar att det är ett bra sätt att närma sig kliniken också? Hur fick du till ditt projekt?
/Petra