Luciatåg på IKEA fredag 13/12 eller som vanligt i fyrabarnsfamiljen

Jenny och jag packade in barnen och luciaklänningarna i bilen och begav oss mot IKEA. Christian, som ju hade sitt prov på lördagen, stannade hemma och pluggade. Väl där väntade svenskt julbord och fint luciatåg. Jag har ju under de veckorna jag varit här mest sett efter bara Herman och även om han såklart är den som behöver mest tillsyn är det skillnad på en och fyra, i alla fall för mig som i vanliga fall inte har några att se efter.

Elmer, Axel och Anna gick iväg för att förbereda sig och byta om inför tåget. Jenny, jag och Herman passade då på att äta av julbordet, där i alla fall det kalla smakade som hemma. Vi bjöds sen på ett fint Luciatåg av de svenska barnen.  När de äldre barnen sen var ombytta och klara var det deras tur att äta. Jag och Herman satt vid bordet och passade alla sakerna medan Jenny gick med de andra för att hämta mat. Då meddelar Herman, som ju har slutat med blöja, att han behöver gå på toa. Herman och jag sikte på handikapstoan. Han hade klagat lite på ont i magen tidigare så det var inget snabbt besök precis. När jag frågade om han var klar svarade han bara ”jag är inte klar.. ÄNNU..”. Men när han till slut lutar sig bakåt sluter ögonen lite halvt och sjunger pepparkaksgubbar-låten om och om igen tycker jag ändå att han nog är det. 
När vi kommer ut till de andra är de färdiga med maten och proppmätta men Axel och Elmer bestämmer sig ändå för efterrätt. Herman hör livemusiken lite längre bort i lokalen och Jenny följer med honom dit. När grabbarna fått i sig efterrätten mår inte Elmer riktigt bra, vi får vinka till oss Jenny som följer med honom bort till toaletterna. Anna och Axel tar med sig Herman fram till musiken igen och jag sitter åter kvar och passar sakerna. Tittar bort mot musiken och ser Axel vara uppe och dansa till musiken. Han fick håll ganska snabbt meddelade han sen. När Elmer och Jenny är tillbaka, (falskt alarm), ska vi försöka bege oss till kassorna för att betala för lite inslagspapper. Jenny tar barnen och går in i hissen och jag går mot trappan. Precis innan hissarna stängs ropar jag till Jenny och frågar om Axel är med dem. Nej det är han inte. Jag vänder mig om och ser Axel komma skuttande genom restaurangen, vi hade inte tagit bort den sista brickan säger han.. Axel och jag tar trappan och går ner och ställer oss vid hissen för att vänta på de andra. Men hissen kommer inte. Vi börjar fundera på om de kan ha gått någonstans men bestämmer oss för att det nog är bäst att vi väntar där vi är i alla fall. Efter en stund kommer de gående i trappan med vagnen och alla sakerna, hissen var visst trasig. Axel hugger nu en såndär varuvagn och skjutsar sina syskon i den. Väl vid kassorna blir det strul med gosedjuren barnen fick för sitt framträdande. Då kom vagnen väl till pass då barnen kunde sitta på den och vänta medan personalen redde ut det hela. Jag passade på att handla lite lakrits i förbutiken. Till slut var saken utredd och de fick ta med sig gosedjuren ut. Jenny skulle handla lite sill och annat i förbutiken och fick hjälp av Herman. De äldre barnen hittade en tv som verkade intressant. Då behöver också Anna göra ett toalettbesök och vill att någon följer med henne så jag hakar på. När vi är färdiga där är Jenny lagom färdig också och vi försöker få grabbarna att slita sig från tv`n och följa med till bilen. Jag skrattar lite och säger till Jenny att det nog var tur att jag följde med och att det var lite svårt att hålla koll på alla barnen och sakerna fast vi var två vuxna. Hon svarar att hon tyckte det var som ett vanligt besök på IKEA..  

//Sandra

Axels presentation om Sverige

Igår kom Axel hem med en PowerPoint på sin USB-sticka (tänk om hela årets alster skulle komma hem på det sättet?). Under terminen har Axels klass förberett var sin presentation om sitt hemland och sedan fått 10 minuter att redovisa för deras klass och eleverna i grannklassen.

På denna YouTube-länk kan du se Axels presentation:

http://www.youtube.com/watch?v=bWvKv-yE3cU

Annorlunda skolavslutning

Efter fyra månader i ett nytt land jämför vi fortfarande det mesta med hur det är i Sverige. En sak jag har väldigt svårt för är alla dessa belöningar, awards. Man kan få en penna eller klistermärken för att man varit bäst på lektionen, man får stämplar när man gjort läxan. Fler om man gjort den riktigt bra. Ibland kan man få godis eller glass. Och det är inte alls så att alla får samtidigt. Vissa barn får helt klart fler belöningar än andra.Varannan vecka är det utdelning av awards för särskilt goda insatser. Då får man gå fram inför hela skolan och hämta sitt diplom.
Barnen har varit positiva. De tycker att det varit jättekul att få gå fram och få diplom och de är glada för små presenter. Min fundering blir ändå; om man inte får något, har man inte varit bra nog då? Har den andra som får pris varit bättre än jag. En vuxen människa med god självkänsla har förstås inga problem med att andra får beröm. Hon eller han vet ändå att den är värdefull. Men det här är barn. Och allvarligt talat, vem har inte känt lite missunsamhet när otrevliga men duktiga kollegan får beröm?
Till försvar ska jag väl säga att alla barn verkar få award då och då och då kanske finns det en poäng i att få gå fram och höra det inför hela skolan?

I fredags var jag på det som väl kan liknas vid en skolavslutning. Hela skolan samlas och föräldrarna är inbjudna. Det framförs några musikstycken och det pratas en del. De flesta av barnen är dock endast åskådare. Framträdanden görs vid detta tillfälle endast av stjärnorna, en tjej som sjunger och spelar en egenkomponerad låt, en annan tjej som är superduktig på piano etc. Detta är en prize giving assembly. De duktigaste eleverna i varje klass har valts ut och får komma fram och ta emot en bok och höra sin motivering. Bland motiveringarna finns allt ifrån att alltid göra sina uppgifter ordentligt och med hög standard till hårt arbetande, men även populär bland kompisarna.

Jag inser att jag är mycket färgad av uppväxten i Sverige där man inte får låta någon elev få mer berömmen andra. Samtidigt har jag svårt att se att detta gör att barnen blir duktigare i skolan. De som
är duktiga och noggranna skulle vara det utan priser och jag tror inte heller att de som har svårt att sitta still eller har svårt för matte blir duktigare av att det finns ett pris att få som ändå förmodligen går till någon som har det lättare för sig.

Som förälder till ganska kompetitivt lagda barn (OK, vissa mycket kompetetiva...) ställs det sedan naturligtvis på sin spets när ett barn får denna utmärkelse. "Jag kan ju mycket bättre!"
Samtidigt blir det ju en ypperlig möjlighet att återigen prata om vad som är viktigt och hur man kan vara stolt över sig själv även när man inte vinner.

Och sedan kan man ju vara stolt över sin lillasyster också!
Och trots all ovilja till dessa priser var jag förstås ändå väldigt stolt över Anna.

//Jenny

Onsdag kl 19.30 och allt är helt tyst

I kväll blev det helt tyst i huset och ändå var alla vakna! - mormor, Anna, Jenny och Herman gick ut en kvällspromenad. Jag kunde sätta mig i soffan med en koffeinfri espresso, en chokladbit och ladda över lite bilder till bloggen.

Roligt att få feedback om att du Linda gillar att följa vår vardag. Så här kommer lite diverse, t o m en fyra veckor gammal vardagshändelse som säkert många av er hemma i Sverige med höstterminsstart i färskt minne känner igen sig i - lusjakt!

På tredje försöket att bli av med löss o gnetter körde vi en dunder inpackning på fem timmar på hela familjen. Kortet är taget av våra gäster som vi hade bjudet över på middag:

Idag har vi haft +36°C i skuggan. Jag var ute och sprang efter att barnen åkt med skolbussen kl 7.15, redan 7.45 blev det för varmt för att löpningen skulle vara behaglig :-(

Värmen har gjort att mormor och Herman har premiärbadat i poolen idag, för Annas del var det väl tjugo elfte gången hon badade sen vi kom hit ;-)

Anna kom förresten hem själv med skolbussen idag - Axel och Elmer har åkte på tre dagars lägerskola! Sovsäckar fick vi låna av den svensk/norska familjen några kvarter bort - ni kanske minns dem vi träffade den där helgen när vi var ute och letade grejer på trottoarkanterna någon vecka efter att vi hade flyttat in. Mamma Kristina är ordförande i SWEA. I övrigt fixade vi packlistan med eget material. Här en bild från i morse med allt bagage och förväntansfulla killar:

Apropå Anna och att klara sig själv i skolan, så har hon gjort stora framsteg i klassrummet men inte varit sig själv på den fria leken på rasterna. Vi misstänkte det dels m a a Annas ovilja att berätta om sina dagar dels tack vare mormors besök i skolan i fredags. När jag pratade med skolledningen i måndags fick jag ett fantastiskt bemötande och stora vana vid problematiken att komma igång med det sociala samspelet och det engelska språket på rasterna med eleverna i introduktionsklasserna.
Igår vid middagen var Anna ivrig att få berätta om sin dag och undrade om vi inte hade några frågor om hennes dag. Biträdande rektor hade kommit på morgonen och pratat med henne och fröken om att det till första rasten skulle komma fyra flickor från ordinarie årskurs 2 som ville leka med henne. Anna fick gå lite tidigare från sin lektion för att gå med dem och äta tea-time-smörgås och sedan hinna leka också. De hade även lekt på lunchrasten, ytterligare en flicka i Annas klass hade hängt på och de hade lekt lekar och pratat engelska med varandra. Nu ska det träffas alla raster varje dag, någon gång kanske Anna t o m ska få ta med sin lunchlåda och äta den i flickornas klassrum!
Så skönt att få så bra stöd, så snabbt.

Mer som hänt idag är att jag är klar med genomgången av ett femtiosex sidor långt besiktningsprotokoll vi i förra veckan fick av fastighetsskötaren. Mycket var ok, men en hel del behövde kommenteras. En kul grej var att det stod att köksfönstrena inte gick att göra rena på utsidan p g a fasta myggnät. Ja, de var minst sagt skitiga när vi flyttade in, men med hjälp av en vanlig skruvmejsel kunde halva fönstret lyftas av inifrån och andra halvan putsas med trasa fastsatt med lite gummisnoddar på ett skaft. Tänja lite på myggnätet och några rispor på högerarmen så var fönstret riktigt fräscht sen!

Mormor var som sagt i barnens skola i fredags. Av en lycklig händelse var det skolans "Grand Parents day" just den dagen. Allt började med sedvanlig storsamling med nationalsång, skolsång och utdelning av olika utmärkelser. Mormor fick se Elmer gå fram denna gång! (Gissa vad det gällde... hans "skills and abilities" i australiensiskt fotboll;-)

Klicka på youtube-länkarna så får du höra några snuttar av nationalsång och HighGates skolsång:

Australiens nationalsång
"...we are young and free..."

HighGate sången
"... we combine how to learn and play... ...to prepare for the years who is ahead..."

Mormor fick sedan följa med Anna på "Art":

Även jag och Herman passade på att hänga runt lite bland mor- och farföräldrar. Vi fick ta del av Axel o Elmers första lektion för dagen:

Mot slutet tog Hermans sin mormor i handen och gick sin sedvanliga runda på muren:
(i bakgrunden kan man se Anna närmast bollen)

i lördags åt vi vår första middag på altanen:


och i måndags fick Axel en målvaktskompis:

Oj, oj vilket spretigt blogginlägg ;-)

Skriv gärna vad ni vill veta mer om, så kan vi koncentrera oss på det...

Tänk, i morgon är det bara EN lunchbox att fixa!
Christian

Koala, Kangaroo and Cave

(läser du detta från en dator kan du se tre filmsnuttar)

I torsdags var mamma ledig och hela familjen gjorde en heldagsutflykt. Alla hjälptes åt att komma i väg.

Vi tog en kustväg till en nationalpark. Där gick vi till koalorna. Alla sov, så vi tittade istället på döda ormar i burkar.

Sen började vi vandra. Så fort vi kom in i skogen så såg vi 3 kängurur. De var fina.

Ganska snart blev pappa hungrig. Vi hade en karta och på den hittade vi en grill plats. Det var en konstig grill, istället för grillgaller var det som en plåtskiva. Det gick bra att grilla handburgare och majskolvar på den. Jag gillade maten,det gjorde flugorna också.

Vi gick länge i fin natur med mycket fina blommor. Det var soligt och varmt men som tur var att vi hade solkräm.Till slut kom vi fram till en grotta.

När vi kom in i grottan så tyckte jag att det var väldigt coolt. Guiden hade en hatt med fjädrar i , en lång ficklampa och långt skägg.

När vi kom upp ur grottan åkte vi och köpte kulglass.

När vi åt glass så kom en papegoja och satte sig på parasollet.

På kvällen när solen höll på att gå ner så gick vi till koalorna igen.

Då var en del koalor vakna. Vi såg 2 som åt , 1 som klättrade högt uppe i ett träd och många som sov.

När hela familjen Svedenkrans blivit trötta tänkte de gå till bilen men de träffar  på massa kängurur.

När vi kom fram till bilen så åt vi kvällssmörgåsar. Jag satte på mig pyjamas och somnade i bilen. Pappa fick bära in mig.

FRÅN ANNA.

Vårpromenad i Kalamunda

Idag har jag varit på vårpromenad i Kalamunda tillsammans med SWEA. Jag vet inte exakt vad det står för, men det är i alla fall en förening för svenskor i Australien. Det kändes nästan lite orättvist lyxigt att åka iväg helt själv för att gå på en naturvandring. Vi var väl 10-12 tjejer i olika åldrar med Sverige som gemensam nämnare. Några hade bott i Australien i 35 år medan andra, liksom jag endast varit här några veckor. Vi hade en fantastiskt härlig promenad i fantastiska omgivningar. Det var också väldigt spännande att få en inblick i hur det är att leva som utlandssvensk och vilka olika val man gör och hur man förhåller sig till det svenska. Jag fick också många bra tips om var man kan hitta god ost som går att hyvla, hur man kan få tag i billigt kött och var man hittar knäckebröd. Alla viktiga kunskaper...;-)

Jag vid Australien-stenen. Här ligger Perth!

 

Who's that goalie? -Axels första hockeyträning

Nu är vi igång. Första sportaktiviteten är påbörjad. Det var Axel som gjorde hockeydebut. Hela målvaktsutrustningen är medpackad från Sverige (stod för typ hela vår övervikt) så man vill ju gärna att han ska tycka att det är kul. Vi har googlat och hittat tre ishallar i Perth varav den här som vi valt ligger närmast. Dock ca en halvtimmes bilresa hemifrån. Klubben heter Perth Thunder och ishallen Perth Ice Arena och ligger i Malaga.
Axel och jag kom dit lite väl sent med tanke på den tid Axel behöver för att få på sig utrustningen. De visste att vi skulle komma även om jag varit lite otydlig om att han är målvakt. Det löstes dock snabbt med en ändring av laguppställningen. Axel gled in på isen ungefär samtidigt som pucken släpptes i mittcirkeln. Ganska snabbt kunde jag konstatera att det inte var Djurgårdens 03:or på isen. Dels var lagen åldersblandade, men även de jämngamla hade klart mindre fart under skridskorna och lägre och lösare skott än vad Axel är van vid. Han stod dock tappert i 3x15 minuter och gjorde några fina räddningar. En del utmaning blev det också eftersom anfallarna kunde tillåtas att skjuta både två och tre gånger innan någon back förstod vad som var på gång.
Det roliga var dock att det var en del som ändå såg att han faktiskt tränat en del. Kommentaren från de äldre killarna som var där och tittade var: Who's that goalie? He should play with us! (Svårt att inte bli lite stolt över sin son då.)
Efteråt diskuterade jag lite med lagledaren för 11-13 åringarna och hon tyckte att det skulle bli väldigt roligt om Axel ville spela med dem framöver. Så på måndag kör vi igen!

Alla dessa lunchlådor....

Om jag någon gång när jag kommit hem till Sverige klagar över att det är arbetsamt att göra matsäck till tre-fyra barn till typ Höjdarcupen eller liknande evenemang påminn mig då gärna om hur det var när det inte fanns skollunch.
Här gör vi varje morgon inte mindre än fyra stycken lunchlådor varav åtminstone tre stycken ska vara goda att äta kalla. Plus att de ska uppfulla kravet att vara omtyckta både av 7-åring, 10-åringar och mamma. (OK, mamman modifierar sina en aning).
Nu har det varit makaroner och kycklingspett, pestopasta-sallad, kalla köttbullar, kycklingsallad, falafel, köttbullar igen, mer makaroner, pestopasta-sallad, pestopasta-sallad. Skrev jag pestopasta-sallad?
Idéerna börjar ta slut. Så nu tar vi väldigt gärna emot tips på goda kallar lunchlådor. Så kanske jag an börja lägga upp dagens lunch på bloggen...

Christian kokar pasta och skär kyckling, före frukost.

 

Barnens lunchlåda med grönsaker bredvid.

 

Mammans modifierade.

Regn!

Nu regnar det! Mycket! Det regnar alltid mycket när det regnar här. Riktiga skyfall. Skyfall som gör att det skakar i hela huset. Om man ligger och sover så vaknar man. Kliver man utanför dörren blir man genomblöt. Nu har det regnat så mycket att poolen rinner över kanterna.
Men om jag skulle skicka barnen till skolan i regnkläder och gummistövlar skulle folk lyfta på ögonbrynen. Betydligt mer än om de kommer dit i shorts. För om det regnar får barnen vara inne. För två veckor sedan ställdes en idrottsdag in på grund av risk för dåligt väder. Sen var det ändå sol.
Men alla säger att snart kommer våren på riktigt. Då ska det visst inte regna på flera månader. Undrar hur det blir?

 

 

Lite bilder på huset

Här kommer lite bilder på huset och trädgården.

 22 Lawler Street

 

Välkomna!

Snart vår i Perth. Men vi har redan gott om apelsiner på vårt apelsinträd.

Elmer och en del av packningen. Numera helt uppackad!

 

 

 

Köket

 

Herman har ett eget kök.

 

En av våra palmer.

Poolen.

Axel vid vår matplats.

Christian vid utegrillen. Ja, den ingick, men inte kylskåp...

Axel färdig för middag.

Det här är mitt jobb.

 

Kvällsutsikt från Axels rum.

Morgonutsikt från vårt sovrum.

Senaste förvärvet till köket. Håller tummarna för att den fungerar.