Skoldags 1

Efter ett långt sommarlov och snart två veckor i Perth börjar det bli dags för skola. Både läskigt och roligt tycker barnen. En del i förarbetet när vi letade efter hus var att undersöka hur bra skolorna verkade vara. Självklart går det ju inte att säga endast på data om provresultat och skolornas hemsidor, men det ger i alla fall en känsla. Skolan i Subiaco ska enligt våra undersökningar vara en bra skola.
Direkt efter att vi fått vår adress gick jag då till skolan för att planera för inskrivning av barnen. De skulle gå bra, men helst såg de att barnen skulle gå i en annan skola. Vadå? Vi hade ju sett ut att det skulle vara nära och bra till skolan och att de skulle kunna gå själva. Det var inte så kul.

Den andra skolan ligger i centrala Perth och är en utpräglat mångkulturell skola, med särskilda introduktionsprogram i små grupper för barn som inte kan engelska. Efter en del funderingar och diskussion med barnen bestämde vi oss för att barnen ska få börja på den andra skolan i Highgate för att sedan byta till Subiaco när engelskan går bättre. Trots att det innebär att vi varje morgon måste skjutsa barnen till skolan.

Idag var vi på ett inskrivningsmöte i skolan, vi fick en rundvisning och barnen fick träffa sina lärare och se sina klassrum. Det kändes väldigt bra. Vi tror att det blir enklare för barnen att börja med intensiv-engelska istället för att det ska förväntas av dem att de ska kunna hänga med som alla andra.
Efter mötet tyckte Axel att det var synd att han inte kunde börja redan idag. Elmer var mycket glad över att det ska bli friidrottstävling på torsdag. Han är övertygad om att den "faction" som våra barn tillhör, Lincoln, kommer att vinna, eftersom han kommer att göra så bra resultat. Vi får väl hoppas att han får rätt. Anna är lite mer tveksam, men tycker att det känns skönt att hon kan ha sin mamma med i början.

Imorgon är den stora dagen. Vi kommer att gå och köpa skoluniformer vid 8.30 och därefter börjar de i skolan. De är mer uppspelta än någon av dem varit till någon annan skolstart.

22 Lawler Street

Lördag 24 augusti

Det är adressen till vårt hus. Det ligger i Subiaco, en mycket trevlig ”suburb”. Det är ganska tätt mellan husen och det är väldigt grönt och fint. Parken ligger ca 100 m från vårt hus och ytterligare några hundra meter bort ligger det massor av affärer, restauranger och caféer. Däremellan ligger skolan. Till jobbet är det ett kvarter!

Jag skulle tro att huset är byggt någon gång på 70-talet. Badrummen har lite den stilen och det är separata kranar för varmt och kallt vatten överallt. I övrigt är det målat i ljusa färger med en och annan fondvägg. Det har 4 sovrum, stort härligt kök, matplats, ytterligare matplats eller eventuellt plats för soffa (vi har inte bestämt hur vi ska möblera än), 2-delat vardagsrum varav det ena har högt i tak och en spiraltrappa upp till vårt sovrum och ett arbetsrum. Det är en liten trädgård med palmer, buskar, apelsinträd mm. Huset har lite formen av ett utdraget U med en liten pool mitt i.

Vi är såååå nöjda med det!

Hoppas kunna få till det tekniska snart så vi kan lägga upp fler bilder, här är en bild på köket med Anna o Herman så länge:

Jag saknar mina vintertofflor!

Fredag 23 augusti

Jag har alltid svårt att föreställa mig ett annat väder än det som är just nu. Är det het sommar tror jag att det alltid kommer att vara så och blir förvånad om det plötsligt regnar. Fastän jag förstås vet att det kan göra det.

Därför var det förstås väldigt svårt att veta vilka kläder jag skulle packa för att flytta till Australien. Efter att ha kollat väderappen på min iphone återkommande sedan februari tyckte jag dock att jag hade lite koll. Regnkläder kunde vara bra att ha, liksom såklart sommarkläder. Vår- och höstkollektionen kändes också lämplig. Vinterkläderna fick helt klart stanna hemma.

Just nu är det vinter här. Vilket inte hindrar barnen från att bada i poolen, även om den inte är uppvärmd. På dagarna kan det bli riktigt varmt, särskilt i solen. Så varmt att man helst håller sig i skuggan. Men på kvällen, då blir det verkligen kallt. Då måste jackan fram om man inte ska frysa. Klockan fem är det helt dagsljus och varmt och skönt. Klockan halv sju  är det kolmörkt och riktigt kallt.

Vårt fantastiska hus har tjocka heltäckningsmattor i vardagsrummen och i sovrummen, men i köket och vid matplatsen är det stengolv. Det känns väldigt praktiskt och bra. Men det är kallt. Kanske kommer den kylan att kännas väldigt svalkande när sommaren kommer i november. Men inte just nu. Så av allt jag inte packat är det jag saknar mest just nu: mina varma vintertofflor.

//Jenny

Lite strul med det mesta

Torsdag 22 augusti ca kl 23.30

Efter att allt har flutit på har vi nu fått känna av att det inte är busenkelt att starta en ny vardag på andra sidan jorden. Igår kom vi in i vårt nya hus. Fantastiskt. Faktiskt finare än vi kunde minnas från visningen. Kylskåpet kom vid 11-tiden, och sedan skulle Christian lämna hyrbilen och hämta vår nya bil.
Så var det dags att börja packa upp våra 17 resväskor. Då tyckte jag att lådorna i barnens rum fortfarande var lite dammiga, så jag ville inte lägga kläderna där. När jag skulle hänga upp kläder i garderoberna kom jag på att vi inte hade några galgar. Sen skulle jag göra rent kylskåpet som vi köpt begagnat och inte var helt städat och upptäckte att jag ju inte hade något diskmedel eller någon trasa. Sen var det dags för lunch. Jag tog barnen ner på stan för att äta. Alldeles för hungriga redan. Anna som i vanliga fall har en begränsad meny och dessutom var väldigt ledsen för att hon förlorat lotteriet om rummen skulle få ha lite extra stort inflytande om var vi skulle äta. Och eftersom det varken fanns köttbullar, pannkakor eller chicken Mc Nuggets att tillgå var det en aning knepigt. ALLT dissades. Ända tills jag kom på att nämna fish and chips vid dess rätta namn: fiskpinnar!

Väl tillbaka i huset upptäckte jag att gasen inte fungerade. Lyckades dock få tag i en kille hos gasleveratören som guidade mig till huvudkranen. Yes!
Men för att få varmvatten, som jag ju behövde för att kunna göra rent kylskåpet och hyllorna i barnens skåp, behövde jag först få igång en gasdriven varmvattenberedare på utsidan av huset. Det var knepigt!
Under tiden trillade Anna i poolen med kläderna på, och jag hade ingen aning om var det fans någon handduk. Och bilköpet tog betydligt längre tid än väntat. Till slut hittade Axel i alla fall en handduk som barnen kunde dela på, så att de kunde få sitt efterlängtade dopp.
Vid fem-tiden var Christian tillbaka, varmvattnet igång och hela familjen på väg mot IKEA. Vi hade ju varken sängar, kuddar, täcken eller lakan.

Förhoppningen var att hyra en släpkärra på vägen för att kunna få hem sängarna. Det gick inte. Vi hittade ingen.
Vi fick lov att handla ändå. Hoppades att det skulle kunna gå att få hem sängarna med delivery service. Men det gick inte. Och tiden gick. Alla hade svårt att bestämma sig. Vilken bredd på säng? Vilken kudde? Vilket täcke? Och allt fanns förstås inte i lager. Till sist kom vi ändå till kassorna med bäddmadrasser, täcken, kuddar och lakan. Då fungerade det inte att betala på kortet. Vi hade en gräns på kortet hur mycket vi fick handla på en vecka. Vi provade med att sänka beloppet, men det blev ändå för mycket. När folk hade börjat byta kö och vi försökt flera gånger med olika belopp gav vi upp. Vi blevtvungna att betala allt på ett svenskt MasterCard. Dyrt!

Till sist kom vi hem och bäddade alla bäddmadrasser tillsammans i ett rum. Väl medvetna om att vi ännu inte ordnat internetuppkoppling. Vi har inga adaptrar, så vi kan varken ladda datorer eller telefoner. Vi har ingen frukost i huset och kortet är stoppat för vidare utgifter.
Men vi har i alla fall en espressomaskin!

PS. Upplagt i efterskott på grund av strömbrist och internetbrist.

Hus och bil

Vi har köpt en bil! En stor, fin, guldfärgad Kia Grand Carnival. 8 säten så att vi kan åka på utflykt tillsammans med 2 gäster i bilen. (Bra va' Farmor och Farfar och Mormor och Morfar?) Ni andra gäster får ordna egen hyrbil när ni kommer. För det gör ni väl?
Vi valde en ganska ny bil för att inte riskera motorstopp på ödsliga vägar utan mobiltäckning eller trasig A/C mitt i sommaren. Hoppas vi blir nöjda.

Den stora riktigt roliga nyheten är att vi blivit godkända som hyresgäster till ett hus! Vi får nycklarna imorgon och planerar att sova första natten på torsdag. Egentligen trodde jag nog att en vecka för att fixa bil och boende var lite väl optimistiskt, men det verkar faktiskt ordna sig. Nu återstår bara att fylla det med saker. Typ sängar, kylskåp, tallrikar osv. Tur att vi redan har köpt en espressomaskin!

Vi tog en tur till IKEA idag för att reka lite. Sängar känns fräscht att köpa nytt, annars har vi nog tänkt oss att köpa det mesta på gumtree. Kändes nästan som hemma att vara på IKEA. Sakerna heter "Äpplarö", "Löjlig" och "sniglar" även här i Perth. Sedan åt vi köttbullar och spanade in smågodishyllan innan vi åkte därifrån.

Espressomaskinen hämtas strax väster om Perth city:

 

Provar sängar på IKEA och stoppar Herman vid godishyllan på samma varuhus

Kängurusafari

Ända sedan vi klev av flyget i torsdags kväll har Elmer ständigt påtalat att han vill se kängurur. Först undrade han om man kunde se dem i stan. Vi trodde nog ändå att vi skulle bli tvungna att åka till mer lantliga trakter. Sedan dess har den ständiga frågan varit; Kan vi åka ut på landet och titta på kängurur?
Kanske inte riktigt högprio för föräldrarna dock, när man har en hel vardag att fixa på en vecka. Nu bjöds då trots allt ett tillfälle. Jag hittade en tvättmaskin på gumtree (typ blocket) som vi tyckte var prisvärd. 3-4 år gammal, bra energiklass och OK i pris ($ 125). Det var bara det att den fanns i Joondalup, ca en timme norröver från var vi befann oss. Men mer på landet. Med hopp om kängurukoll fick vi barnen att tycka att bilresan var en bra idé.
På vägen upp åkte vi i kanten av naturreservatet i ca 5 min. Alla kollade ihärdigt, men ingen såg något. Vi åkte trots allt på en 4-filig motortrafikled.... Besvikelse förstås.
Tvättmaskin inhandlades. När vi åkte nämnde vi barnens önskan för säljaren som kom med ett tips. Golfbanan.
Precis i skymningen tog vi svängen runt golfbanan. Vi körde såklart fel och fick åka och leta in mellan träden, över ett stängsel. Mörkret kommer fort här så vi började få lite bråttom. Till sist svängde vi in på den. Långa vägen upp mot klubbhuset. Och där var de! Många! Och precis lika obrydda om oss som våra tulpanätande rådjur i trädgården hemma i Sverige.  De stod där och åt bara några meter ifrån oss. Hopp-hopp sa Herman förtjust. De är mycket mindre än jag trodde tyckte Elmer. Anna tyckte det var lite läskigt först. Sedan var det plötsligt kolmörkt och vi höll på att bli inlåsta på golfbanan.

Nu åker vi runt med en tvättmaskin i bilen!

Första kängurun sågs som sagt över stängslet (kan skymtas på foregreen;-)

Snabbt in i bilen igen, för att hinna in på rätt sida avgränsningarna.

...sen var det för mörkt för kameran för denna gång :-(

Uthyrningen gick i lås

Hur gick det då med våra intresserade civ.ing:ar? Jo de kom o kollade, kändes bra och långsiktigt.
Tidigare under dagen hade dock en relocation-firma hört av sig som jag via Blocket hade skickat ett kort mail till på deras annons.
De hade en italiensk familj som gärna ville ha en Skype-visning så fort som möjligt.
Snabba steg togs o samma kväll satt vi o Skype:ade med de som nu blivit våra hyresgäster - även de ingenjörer;-).
Känns himla bra.

När jag tidigt i morse snyggade till det sista i garaget kom jag att tänka på hur skulle vi någonsin kunnat mobilisera krafter att få i ordning huset om vi inte haft en hyresgäst klar innan vi åker?
Tänk om vi skulle åkt o inget vetat om vårt hus skulle bebos eller inte under det närmsta året.
Vilken skillnad mot hur det är nu - otroligt skönt.

Tack Blocket för att det fört samman två familjer som tycks ha funnit att vad den ena har behövt har den andra kunnat ge och vise versa. Ganska magiskt faktiskt.

//Christian, på flygplatsen i Doha

Etthundrasjuttio kilo!

Så mycket packning får vi ta med oss. Hela familjen tillsammans. Totalt. Det låter rätt mycket först, men när man börjar tänka på att Axels hockeyutrustning (18 kg) ska med och att man lätt tar med sig 15 kg på en vanlig semester börjar det kännas lite. Det blir hårdgallring. Just nu sorterar vi. Det som absolut ska med, det som ska med om det får plats och det som får stanna hemma. Elmer vill ta med sig stornalle, som tar upp ungefär en resväska. Det får han inte. Jag börjar redan sakna alla bra-att-ha-grejer.