Efter att allt har flutit på har vi nu fått känna av att det inte är busenkelt att starta en ny vardag på andra sidan jorden. Igår kom vi in i vårt nya hus. Fantastiskt. Faktiskt finare än vi kunde minnas från visningen. Kylskåpet kom vid 11-tiden, och sedan skulle Christian lämna hyrbilen och hämta vår nya bil.
Så var det dags att börja packa upp våra 17 resväskor. Då tyckte jag att lådorna i barnens rum fortfarande var lite dammiga, så jag ville inte lägga kläderna där. När jag skulle hänga upp kläder i garderoberna kom jag på att vi inte hade några galgar. Sen skulle jag göra rent kylskåpet som vi köpt begagnat och inte var helt städat och upptäckte att jag ju inte hade något diskmedel eller någon trasa. Sen var det dags för lunch. Jag tog barnen ner på stan för att äta. Alldeles för hungriga redan. Anna som i vanliga fall har en begränsad meny och dessutom var väldigt ledsen för att hon förlorat lotteriet om rummen skulle få ha lite extra stort inflytande om var vi skulle äta. Och eftersom det varken fanns köttbullar, pannkakor eller chicken Mc Nuggets att tillgå var det en aning knepigt. ALLT dissades. Ända tills jag kom på att nämna fish and chips vid dess rätta namn: fiskpinnar!
Väl tillbaka i huset upptäckte jag att gasen inte fungerade. Lyckades dock få tag i en kille hos gasleveratören som guidade mig till huvudkranen. Yes!
Men för att få varmvatten, som jag ju behövde för att kunna göra rent kylskåpet och hyllorna i barnens skåp, behövde jag först få igång en gasdriven varmvattenberedare på utsidan av huset. Det var knepigt!
Under tiden trillade Anna i poolen med kläderna på, och jag hade ingen aning om var det fans någon handduk. Och bilköpet tog betydligt längre tid än väntat. Till slut hittade Axel i alla fall en handduk som barnen kunde dela på, så att de kunde få sitt efterlängtade dopp.
Vid fem-tiden var Christian tillbaka, varmvattnet igång och hela familjen på väg mot IKEA. Vi hade ju varken sängar, kuddar, täcken eller lakan.
Förhoppningen var att hyra en släpkärra på vägen för att kunna få hem sängarna. Det gick inte. Vi hittade ingen.
Vi fick lov att handla ändå. Hoppades att det skulle kunna gå att få hem sängarna med delivery service. Men det gick inte. Och tiden gick. Alla hade svårt att bestämma sig. Vilken bredd på säng? Vilken kudde? Vilket täcke? Och allt fanns förstås inte i lager. Till sist kom vi ändå till kassorna med bäddmadrasser, täcken, kuddar och lakan. Då fungerade det inte att betala på kortet. Vi hade en gräns på kortet hur mycket vi fick handla på en vecka. Vi provade med att sänka beloppet, men det blev ändå för mycket. När folk hade börjat byta kö och vi försökt flera gånger med olika belopp gav vi upp. Vi blevtvungna att betala allt på ett svenskt MasterCard. Dyrt!
Till sist kom vi hem och bäddade alla bäddmadrasser tillsammans i ett rum. Väl medvetna om att vi ännu inte ordnat internetuppkoppling. Vi har inga adaptrar, så vi kan varken ladda datorer eller telefoner. Vi har ingen frukost i huset och kortet är stoppat för vidare utgifter.
Men vi har i alla fall en espressomaskin!
PS. Upplagt i efterskott på grund av strömbrist och internetbrist.
Efter regn kommer solsken. Kram på er
SvaraRadera