Känsla av att kunna något

Nu har jag gjort min sista dag på den undangömda plats i sjukhuset som kallas 2 West. Att  vara där har gjort mig lite sur och klagande på ett sätt som jag inte riktigt gillar och som jag inte känner igen mig i. Nu är det i alla fall klart. Sista dagen blev dessutom riktigt bra. På grund av hög belastning på sjukhuset ficka jag ronda de 27 barnen själv. En skön känsla av att faktisk veta vad som behöver göras och kunna ha en egen grundad uppfattning infann sig. Sedan kunde jag hjälpa till i intensivvården med ett hjärtultraljud på en nyfödd 23 veckors bebis. Sedan valde inte mindre en tre tvillingpar att se dagens ljus på King Edward den här dagen. De sista av de tre var 27 veckor gamla och då behövdes förstås ett par extra händer. "Min" bebis kom igång med andningen efter några minuters inblåsningar och jag tog ner den till intensivvården på CPAP. Efter att jag fått in en infart (nu kan jag!) gjorde det tilltagande syrgasbehovet att vi beslutade om intubation. Även det fixade jag utan missöden. När jag gick hemåt kände jag att jag trots allt faktiskt kan klara av en hel del. Förhoppningsvis får känslan hålla i sig över kommande 7 nattjourer också :-/

Flera på rad

Den här veckan har jag haft turen (eller hur man nu ser det) att träffa två nyfödda barn med defekt slutning av bukväggen, gastrochisis. Det betyder all tarmen inte ligger inne i buken utan att en del hänger ut genom ett hål bredvid naveln när bebisen föds. Det föds ungefär sex stycken om året i Western Australia och nu kom det två på samma vecka. Den ena var jag med om att ta hand om på förlossningen och den andra transporterade jag från King Edward till PMH. Det är risk för aspiration (att bebisen får ned maginnehåll i lungorna), infektion och stora vätskeförlusten (eftersom inte tarmen är skyddad av hud). För inlärning är det perfekt när de kommer i par. Nu känns det som att jag har full koll på hur jag ska ta hand om dem (vilket jag ju inte har, men känslan är bra ;-).

Rondarbete och handskrivna journaler

Jag upptäckte att jag inte skrivit något om hur vi rondar här. Kanske för att jag nog gjort det så länge nu att jag inte reflekterar över det längre. Ofta är vi ett gäng som rondar; consultant (dvs neonatolog/överläkare), senior registrar ( mer senior ST-läkare), registrar (ST-läkare), coordinator (Specialistsjuksköterska som har ansvar för 15-30 bebisar) och sedan kanske en medicine kandidat eller två. Den som inte nödvändigtvis är med är sjuksköterskan som tar hand om bebisen. Hon eller han kan mycket väl vara på fikarast.
Vi går igenom vilken gestationsvecka bebisen hade när den föddes, vilken den har nu, födelsevikt och aktuell vikt, hur mycket vätska eller mat bebisen får, vilket andningsunderstöd och vilka mediciner. Övervakningspappret gås igenom. Allting skrivs ned, för hand, i en pärm som förvaras bredvid barnet. Oftast är det registrar eller senior registrar som skriver. Förhoppningsvis läsligt men framför allt väldigt fort. Snabbt diskuteras om några ändringar ska göras. Efter ca 5 minuter går vi vidare till nästa barn.
Trots att det går så fort (vilket är nödvändigt, med ca 30 barn att ronda skulle 10 minuter/ barn ta 5 timmar), känns det faktiskt som att vi får med allt för det allra mesta. Om inte brukar ansvarig sjuksköterska se till att registrar får frågan om hur den mest besvärliga frågan ska lösas lagom tills Överläkaren har gått därifrån...

2 west

Jag har inte fått världens roligaste schema den här tre-månaders perioden. Jag är en av de två personer som får ta de pass som blir kvar om någon vill vara ledig. Om ingen vill vara ledig så är jag på avdelning 2 west. Här ligger bebisar som mår ganska bra. för tidigt födda som ska växa till sig lite innan de kan gå hem, barn till mammor med missbruksproblem som behöver trappas ned från sitt morfin innan de går hem och barn som bara behöver lite mer övervakning innan de kan skrivas ut. Det som är bra med det är att jag jobbar lite mindre, jag har inte så mycket nätter, och jag får ofta ronda de ca 20 barnen själv. Det är förstås väldigt roligt att få vara lite mer självständig. Det tråkiga är att jag egentligen tycker att intensivvård är betydligt mer spännande och att vi ofta har rundat klart omkring 10 på morgonen. Efter det gäller det att hitta något vettigt att göra.
Om jag har tur är det riktigt mycket att göra på de andra avdelningarna. Då kan jag hjälpa till där. Eller så hittar jag något hjärtultrljud som behöver göras. Det känns också vettigt. På onsdagar har vi undervisning. Då går två timmar bort.
Annars är det väldigt långt tills klockan är 18 och jag kan gå hem.

Jourrum

Äntligen uppenbarade sig möjligheten att vila en stund på en nattjour. Jag styrde stegen mot "jourrummet", dvs underläkarnas rum. Ett skrivrum med ingång direkt från korridoren med fönster i dörren, två datorer, ett antal odiskade kaffekoppar och två ihopfällbara tältsängar. Japp, två. Här delar underläkarna rum. Om den enes sökare piper vaknar båda. Inget handfat, ingen toalett. En skrubb!
Sängarna har sett bättre dagar. På mitten finns en stång så hur man än ligger finns den där och skaver i ryggen.
Lakan? Nope. Täcke? Nej!
Som tur var vet jag ju var avdelningens lakan finns, så det är ju bara att hämta. Problemet är förstås arr vi bara har bebisar som patienter här...

Efter en del försök med att få in en vilfåtölj på rummet samt att sova i forskningslabbet har jag till sist  konstaterat att bästa alternativet är att lägga den tunna madrassen direkt på golvet. Då slipper jag i alla fall stången.
Och om man var förutseende hämtade man lakan på operation. Där finns det för vuxna.

Annas Önskelista

ANNAS ÖNSKELISTA

• En hund (som ingår hund saker)
• En katt (som ingår katt saker)
• 2 kaniner (som ingår kanin saker)
• Ett marsvin (som ingår marsvin saker)
• En hamster (som ingår hamster saker)
• Spion saker
• Pengar

Min första lön

Jag har ju beklagat mig över hur mycket jag jobbar. Lite för mycket för att vara lagom. Kanske ytterligare för mycket eftersom jag även har forskningen hängande över mig på mina lediga dagar. När jag fick min första hela lön kände jag i alla fall att det fanns något positivt med det. Ungefär 60000 kr före skatt. På två veckor.