Vårpromenad i Kalamunda

Idag har jag varit på vårpromenad i Kalamunda tillsammans med SWEA. Jag vet inte exakt vad det står för, men det är i alla fall en förening för svenskor i Australien. Det kändes nästan lite orättvist lyxigt att åka iväg helt själv för att gå på en naturvandring. Vi var väl 10-12 tjejer i olika åldrar med Sverige som gemensam nämnare. Några hade bott i Australien i 35 år medan andra, liksom jag endast varit här några veckor. Vi hade en fantastiskt härlig promenad i fantastiska omgivningar. Det var också väldigt spännande att få en inblick i hur det är att leva som utlandssvensk och vilka olika val man gör och hur man förhåller sig till det svenska. Jag fick också många bra tips om var man kan hitta god ost som går att hyvla, hur man kan få tag i billigt kött och var man hittar knäckebröd. Alla viktiga kunskaper...;-)

Jag vid Australien-stenen. Här ligger Perth!

 

Who's that goalie? -Axels första hockeyträning

Nu är vi igång. Första sportaktiviteten är påbörjad. Det var Axel som gjorde hockeydebut. Hela målvaktsutrustningen är medpackad från Sverige (stod för typ hela vår övervikt) så man vill ju gärna att han ska tycka att det är kul. Vi har googlat och hittat tre ishallar i Perth varav den här som vi valt ligger närmast. Dock ca en halvtimmes bilresa hemifrån. Klubben heter Perth Thunder och ishallen Perth Ice Arena och ligger i Malaga.
Axel och jag kom dit lite väl sent med tanke på den tid Axel behöver för att få på sig utrustningen. De visste att vi skulle komma även om jag varit lite otydlig om att han är målvakt. Det löstes dock snabbt med en ändring av laguppställningen. Axel gled in på isen ungefär samtidigt som pucken släpptes i mittcirkeln. Ganska snabbt kunde jag konstatera att det inte var Djurgårdens 03:or på isen. Dels var lagen åldersblandade, men även de jämngamla hade klart mindre fart under skridskorna och lägre och lösare skott än vad Axel är van vid. Han stod dock tappert i 3x15 minuter och gjorde några fina räddningar. En del utmaning blev det också eftersom anfallarna kunde tillåtas att skjuta både två och tre gånger innan någon back förstod vad som var på gång.
Det roliga var dock att det var en del som ändå såg att han faktiskt tränat en del. Kommentaren från de äldre killarna som var där och tittade var: Who's that goalie? He should play with us! (Svårt att inte bli lite stolt över sin son då.)
Efteråt diskuterade jag lite med lagledaren för 11-13 åringarna och hon tyckte att det skulle bli väldigt roligt om Axel ville spela med dem framöver. Så på måndag kör vi igen!

Alla dessa lunchlådor....

Om jag någon gång när jag kommit hem till Sverige klagar över att det är arbetsamt att göra matsäck till tre-fyra barn till typ Höjdarcupen eller liknande evenemang påminn mig då gärna om hur det var när det inte fanns skollunch.
Här gör vi varje morgon inte mindre än fyra stycken lunchlådor varav åtminstone tre stycken ska vara goda att äta kalla. Plus att de ska uppfulla kravet att vara omtyckta både av 7-åring, 10-åringar och mamma. (OK, mamman modifierar sina en aning).
Nu har det varit makaroner och kycklingspett, pestopasta-sallad, kalla köttbullar, kycklingsallad, falafel, köttbullar igen, mer makaroner, pestopasta-sallad, pestopasta-sallad. Skrev jag pestopasta-sallad?
Idéerna börjar ta slut. Så nu tar vi väldigt gärna emot tips på goda kallar lunchlådor. Så kanske jag an börja lägga upp dagens lunch på bloggen...

Christian kokar pasta och skär kyckling, före frukost.

 

Barnens lunchlåda med grönsaker bredvid.

 

Mammans modifierade.

Regn!

Nu regnar det! Mycket! Det regnar alltid mycket när det regnar här. Riktiga skyfall. Skyfall som gör att det skakar i hela huset. Om man ligger och sover så vaknar man. Kliver man utanför dörren blir man genomblöt. Nu har det regnat så mycket att poolen rinner över kanterna.
Men om jag skulle skicka barnen till skolan i regnkläder och gummistövlar skulle folk lyfta på ögonbrynen. Betydligt mer än om de kommer dit i shorts. För om det regnar får barnen vara inne. För två veckor sedan ställdes en idrottsdag in på grund av risk för dåligt väder. Sen var det ändå sol.
Men alla säger att snart kommer våren på riktigt. Då ska det visst inte regna på flera månader. Undrar hur det blir?

 

 

Lite bilder på huset

Här kommer lite bilder på huset och trädgården.

 22 Lawler Street

 

Välkomna!

Snart vår i Perth. Men vi har redan gott om apelsiner på vårt apelsinträd.

Elmer och en del av packningen. Numera helt uppackad!

 

 

 

Köket

 

Herman har ett eget kök.

 

En av våra palmer.

Poolen.

Axel vid vår matplats.

Christian vid utegrillen. Ja, den ingick, men inte kylskåp...

Axel färdig för middag.

Det här är mitt jobb.

 

Kvällsutsikt från Axels rum.

Morgonutsikt från vårt sovrum.

Senaste förvärvet till köket. Håller tummarna för att den fungerar.

May I be excused? -my brain is full.

Nu börjar det bli dags att börja göra nytta också. Jag har "mjukstartat" lite med att gå igenom vad jag ska göra för mätningar när jag gör ultraljud på hjärtan på de för tidigt födda barnen. Jag har tränat en del hemma i Sverige, så själva situationen att göra ultraljud känns bekväm. Men nu ska det gå fortare och allt är på engelska. Det är också en del nya mätningar som jag inte gjort tidigare. Dessutom har jag fått i hemläxa att läsa på all fysik bakom hur ultraljud och doppler fungerar. Det var länge sedan....
Idag har jag börjat på riktigt. Tre nya maskiner och mätningar att lära mig. Nya artiklar att läsa och genomgång av manualer samt förevisning av hur maskinerna fungerar. Nu får jag inte in mer. Eller rättare sagt, jag fick inte in allt det heller. Jag försökte lite försiktigt tala om för min handledare att jag nog inte kom ihåg riktigt allt. Svaret gjorde mig dock lite lugnare; du kanske är som jag, lär dig när du gör det?

Min nya arbetsplats.

Utsikten från mitt skrivbord. Bakom bygget till vänster i bild ligger vårt hus. För att vara bygge väldigt tystlåtet. Har hört det någon enstaka gång. Tar ungefär fem minuter att gå :-D

Eller så kan man gå genom parken. Då tar det kanske 7 minuter att gå.

Grovsopor är toppen

I huset har vi hittills haft sängar, alldeles nyköpta från IKEA, matbord och stolar inköpta på gumtree (typ blocket), utemöbler, även de inskaffade på gumtree, en tvättmaskin som visade sig vara trasig och då självklart vår kaffemaskin. Trots kaffemaskinen infinner sig en viss ekande känsla i huset. Det fanns inga soffor att sjunka ned i, ingen TV, kläder och skor blev liggande i högar på golvet eftersom de inte gick att ställa eller hänga någonstans, Herman satt med bordskanten vid hakan, osv. I helgen har det dock varit utställning av grovsopor i Subiaco. Alla människor som behöver rensa ut ställer helt enkelt ut det vid vägkanten och sedan kommer sophämtarna och hämtar det under veckan.

Innan dess är det dock fritt fram att plocka. Så det har vi gjort.

Vi har åkt runt med ett släp som vi lånat av min handledare Jane och letat i grovsoporna. Vi har fått tag i stor hörnsoffa, fåtölj, barnstol till Herman, kontorsstol till Axel, extra stolar till matbordet, ett vitrinskåp, byrå till Anna, skohylla, Miele diskmaskin som kanske funkar, TV (gammal tjock-TV, håller tummarna att den går) och en skohylla. Dessutom sparkcyklar till barnen och surfingbrädor. Fantastisk roligt har vi haft det under tiden.

När vi stod vid ett hus och letade i kartongerna hittade jag plötsligt lite gamla videofilmer. Karlsson på taket och Välkommen Mrs Doubtfire. Inte så konstigt förrän jag upptäckte att det var precis vad som stod på fodralen. ”Karlsson på taket”. Pappan i huset kom ut och de visade sig att det var en svensk-norsk familj som bott i Perth i sex år som nu vill göra allt för att vi snabbt ska trivas.

Här är vår hög av IKEA embalage och sådant vi plockat under dagen,

men sedan hittat något bättre ex av

Mitt över gatan stod det en soffa vi kan pröva;-)

 Axel gör ren sin skrivbordsstol

 Herman prövar nöjt sin stol

Två av fyra tjock-TV på funktionstest i vår carport

Skönt att vi i vår tur sen kan ställa ut de vi inte vill ha på vägkanten;-)

Soffa rengjord o på plats!

Skoldags 2

Efter att ha handlat skoluniformer för 2500 kronor, betalat ”frivilligt” bidrag på 550 kronor och inhandlat skolmaterial för 1000 kronor gick då våra barn med varsin lunchlåda i skolväskan iväg till sin första skoldag. Axel och Elmer fick snällt stå ut ned att bli lämnade. Deras lärare, Mrs Watkins lovade dock att ta väl hand om dem. Anna fick med lillasysters och enlingens privilegium ta med sig sin mamma till klassrummet. Första stunden hon klev in i klassrummet var hon väldigt spak. Jag fick sitta precis bredvid så att hon kunde hålla mig i handen. Efter bara några minuter kom första ledsenheten, då hon fick lov att gråta lite i sin mammas famn. Hon tycker inte alls om att inte förstå vad som händer och vad de ska göra. Snart var det dags för en skrivuppgift. Anna, som läser ganska bra på svenska och skriver med stora bokstäver skulle nu skriva fin handstil med små bokstäver som hon aldrig övat på. På engelska. En stor utmaning. En annan stor utmaning är att byten mellan olika aktiviteter alltid går så fort. Helt plötsligt ska allt vara undanplockat och hela klassen stå på led utanför klassrummet. Inte lätt ens för en mamma med hyfsad engelska att förstå vad som är på gång. Lunchen går precis lika fort. Barnen äter på 5 minuter för att sedan ut och leka. Våra barn behöver helst 20 minuter på sig bara med maten.

Det gick bättre och bättre för Anna under veckan. På torsdag förmiddag lämnade jag henne i skolan med löfte om att hennes lärare Mrs McVeigh skulle ringa ifall det blev för jobbigt för henne. De andra flickorna i klassen fick i uppdrag att se till att hon fick vara med och leka. Det gick trots allt ganska bra, även om alla lärare utom Mrs McVeigh var väldigt läskiga. Då ville Anna helst inte vara med.

Sammanfattningen under veckan från barnen var att Axel och Elmer tyckte att det har varit roligt. Att de förstår allt som deras lärare säger men nästan inget av vad någon annan säger. Då går det för fort. Anna tycker att det har varit roligt förutom när det kommer en ny lärare. En kommentar som verkligen känns bra med tanke på att det på ytan sett ganska jobbigt ut. Alla barnen har dock kunnat sova bra på natten och inte varit svåra att få iväg till skolan.

En slutlig sammanfattning av veckan är ändå att det har gått bra. Sedan kan de kännas helt oöverstigligt att de faktiskt ska lära sig engelska på riktigt. Känns som att det ska ta en evighet.

Fint o väldigt praktiskt med skoluniform

Varannan fredag är det storsamling med utdelning av utmärkelse för extra goda prestationer.

Strax framför Elmer och Axel på golvet sitter den tredje blonda eleven i skolan;-)

Just denna fredag var det "fathers day" så många föräldrar hade slutit upp längs väggarna.