Efter att ha handlat skoluniformer för 2500 kronor, betalat
”frivilligt” bidrag på 550 kronor och inhandlat skolmaterial för 1000 kronor
gick då våra barn med varsin lunchlåda i skolväskan iväg till sin första
skoldag. Axel och Elmer fick snällt stå ut ned att bli lämnade. Deras lärare,
Mrs Watkins lovade dock att ta väl hand om dem. Anna fick med lillasysters och
enlingens privilegium ta med sig sin mamma till klassrummet. Första stunden hon
klev in i klassrummet var hon väldigt spak. Jag fick sitta precis bredvid så
att hon kunde hålla mig i handen. Efter bara några minuter kom första
ledsenheten, då hon fick lov att gråta lite i sin mammas famn. Hon tycker inte
alls om att inte förstå vad som händer och vad de ska göra. Snart var det dags för
en skrivuppgift. Anna, som läser ganska bra på svenska och skriver med stora
bokstäver skulle nu skriva fin handstil med små bokstäver som hon aldrig övat
på. På engelska. En stor utmaning. En annan stor utmaning är att byten mellan
olika aktiviteter alltid går så fort. Helt plötsligt ska allt vara undanplockat
och hela klassen stå på led utanför klassrummet. Inte lätt ens för en mamma med
hyfsad engelska att förstå vad som är på gång. Lunchen går precis lika fort.
Barnen äter på 5 minuter för att sedan ut och leka. Våra barn behöver helst 20
minuter på sig bara med maten.
Det gick bättre och bättre för Anna under veckan. På torsdag
förmiddag lämnade jag henne i skolan med löfte om att hennes lärare Mrs McVeigh
skulle ringa ifall det blev för jobbigt för henne. De andra flickorna i klassen
fick i uppdrag att se till att hon fick vara med och leka. Det gick trots allt
ganska bra, även om alla lärare utom Mrs McVeigh var väldigt läskiga. Då ville
Anna helst inte vara med.
Sammanfattningen under veckan från barnen var att Axel och
Elmer tyckte att det har varit roligt. Att de förstår allt som deras lärare
säger men nästan inget av vad någon annan säger. Då går det för fort. Anna
tycker att det har varit roligt förutom när det kommer en ny lärare. En
kommentar som verkligen känns bra med tanke på att det på ytan sett ganska
jobbigt ut. Alla barnen har dock kunnat sova bra på natten och inte varit svåra
att få iväg till skolan.
En slutlig sammanfattning av veckan är ändå att det har gått
bra. Sedan kan de kännas helt oöverstigligt att de faktiskt ska lära sig
engelska på riktigt. Känns som att det ska ta en evighet.
Fint o väldigt praktiskt med skoluniform
Varannan fredag är det storsamling med utdelning av utmärkelse för extra goda prestationer.
Strax framför Elmer och Axel på golvet sitter den tredje blonda eleven i skolan;-)
Just denna fredag var det "fathers day" så många föräldrar hade slutit upp längs väggarna.
Oj vad spännande allt låter, hoppas det snart känns bra för Anna. Vilka fina skoluniformer de fått, snart pratar ni väl knappt svenska :) Massa kramar till er alla. /Moster Linda & Eric
SvaraRaderaBarn är fantastiska!/Mysan
SvaraRadera