May I be excused? -my brain is full.

Nu börjar det bli dags att börja göra nytta också. Jag har "mjukstartat" lite med att gå igenom vad jag ska göra för mätningar när jag gör ultraljud på hjärtan på de för tidigt födda barnen. Jag har tränat en del hemma i Sverige, så själva situationen att göra ultraljud känns bekväm. Men nu ska det gå fortare och allt är på engelska. Det är också en del nya mätningar som jag inte gjort tidigare. Dessutom har jag fått i hemläxa att läsa på all fysik bakom hur ultraljud och doppler fungerar. Det var länge sedan....
Idag har jag börjat på riktigt. Tre nya maskiner och mätningar att lära mig. Nya artiklar att läsa och genomgång av manualer samt förevisning av hur maskinerna fungerar. Nu får jag inte in mer. Eller rättare sagt, jag fick inte in allt det heller. Jag försökte lite försiktigt tala om för min handledare att jag nog inte kom ihåg riktigt allt. Svaret gjorde mig dock lite lugnare; du kanske är som jag, lär dig när du gör det?

Min nya arbetsplats.

Utsikten från mitt skrivbord. Bakom bygget till vänster i bild ligger vårt hus. För att vara bygge väldigt tystlåtet. Har hört det någon enstaka gång. Tar ungefär fem minuter att gå :-D

Eller så kan man gå genom parken. Då tar det kanske 7 minuter att gå.

Grovsopor är toppen

I huset har vi hittills haft sängar, alldeles nyköpta från IKEA, matbord och stolar inköpta på gumtree (typ blocket), utemöbler, även de inskaffade på gumtree, en tvättmaskin som visade sig vara trasig och då självklart vår kaffemaskin. Trots kaffemaskinen infinner sig en viss ekande känsla i huset. Det fanns inga soffor att sjunka ned i, ingen TV, kläder och skor blev liggande i högar på golvet eftersom de inte gick att ställa eller hänga någonstans, Herman satt med bordskanten vid hakan, osv. I helgen har det dock varit utställning av grovsopor i Subiaco. Alla människor som behöver rensa ut ställer helt enkelt ut det vid vägkanten och sedan kommer sophämtarna och hämtar det under veckan.

Innan dess är det dock fritt fram att plocka. Så det har vi gjort.

Vi har åkt runt med ett släp som vi lånat av min handledare Jane och letat i grovsoporna. Vi har fått tag i stor hörnsoffa, fåtölj, barnstol till Herman, kontorsstol till Axel, extra stolar till matbordet, ett vitrinskåp, byrå till Anna, skohylla, Miele diskmaskin som kanske funkar, TV (gammal tjock-TV, håller tummarna att den går) och en skohylla. Dessutom sparkcyklar till barnen och surfingbrädor. Fantastisk roligt har vi haft det under tiden.

När vi stod vid ett hus och letade i kartongerna hittade jag plötsligt lite gamla videofilmer. Karlsson på taket och Välkommen Mrs Doubtfire. Inte så konstigt förrän jag upptäckte att det var precis vad som stod på fodralen. ”Karlsson på taket”. Pappan i huset kom ut och de visade sig att det var en svensk-norsk familj som bott i Perth i sex år som nu vill göra allt för att vi snabbt ska trivas.

Här är vår hög av IKEA embalage och sådant vi plockat under dagen,

men sedan hittat något bättre ex av

Mitt över gatan stod det en soffa vi kan pröva;-)

 Axel gör ren sin skrivbordsstol

 Herman prövar nöjt sin stol

Två av fyra tjock-TV på funktionstest i vår carport

Skönt att vi i vår tur sen kan ställa ut de vi inte vill ha på vägkanten;-)

Soffa rengjord o på plats!

Skoldags 2

Efter att ha handlat skoluniformer för 2500 kronor, betalat ”frivilligt” bidrag på 550 kronor och inhandlat skolmaterial för 1000 kronor gick då våra barn med varsin lunchlåda i skolväskan iväg till sin första skoldag. Axel och Elmer fick snällt stå ut ned att bli lämnade. Deras lärare, Mrs Watkins lovade dock att ta väl hand om dem. Anna fick med lillasysters och enlingens privilegium ta med sig sin mamma till klassrummet. Första stunden hon klev in i klassrummet var hon väldigt spak. Jag fick sitta precis bredvid så att hon kunde hålla mig i handen. Efter bara några minuter kom första ledsenheten, då hon fick lov att gråta lite i sin mammas famn. Hon tycker inte alls om att inte förstå vad som händer och vad de ska göra. Snart var det dags för en skrivuppgift. Anna, som läser ganska bra på svenska och skriver med stora bokstäver skulle nu skriva fin handstil med små bokstäver som hon aldrig övat på. På engelska. En stor utmaning. En annan stor utmaning är att byten mellan olika aktiviteter alltid går så fort. Helt plötsligt ska allt vara undanplockat och hela klassen stå på led utanför klassrummet. Inte lätt ens för en mamma med hyfsad engelska att förstå vad som är på gång. Lunchen går precis lika fort. Barnen äter på 5 minuter för att sedan ut och leka. Våra barn behöver helst 20 minuter på sig bara med maten.

Det gick bättre och bättre för Anna under veckan. På torsdag förmiddag lämnade jag henne i skolan med löfte om att hennes lärare Mrs McVeigh skulle ringa ifall det blev för jobbigt för henne. De andra flickorna i klassen fick i uppdrag att se till att hon fick vara med och leka. Det gick trots allt ganska bra, även om alla lärare utom Mrs McVeigh var väldigt läskiga. Då ville Anna helst inte vara med.

Sammanfattningen under veckan från barnen var att Axel och Elmer tyckte att det har varit roligt. Att de förstår allt som deras lärare säger men nästan inget av vad någon annan säger. Då går det för fort. Anna tycker att det har varit roligt förutom när det kommer en ny lärare. En kommentar som verkligen känns bra med tanke på att det på ytan sett ganska jobbigt ut. Alla barnen har dock kunnat sova bra på natten och inte varit svåra att få iväg till skolan.

En slutlig sammanfattning av veckan är ändå att det har gått bra. Sedan kan de kännas helt oöverstigligt att de faktiskt ska lära sig engelska på riktigt. Känns som att det ska ta en evighet.

Fint o väldigt praktiskt med skoluniform

Varannan fredag är det storsamling med utdelning av utmärkelse för extra goda prestationer.

Strax framför Elmer och Axel på golvet sitter den tredje blonda eleven i skolan;-)

Just denna fredag var det "fathers day" så många föräldrar hade slutit upp längs väggarna.

Skoldags 1

Efter ett långt sommarlov och snart två veckor i Perth börjar det bli dags för skola. Både läskigt och roligt tycker barnen. En del i förarbetet när vi letade efter hus var att undersöka hur bra skolorna verkade vara. Självklart går det ju inte att säga endast på data om provresultat och skolornas hemsidor, men det ger i alla fall en känsla. Skolan i Subiaco ska enligt våra undersökningar vara en bra skola.
Direkt efter att vi fått vår adress gick jag då till skolan för att planera för inskrivning av barnen. De skulle gå bra, men helst såg de att barnen skulle gå i en annan skola. Vadå? Vi hade ju sett ut att det skulle vara nära och bra till skolan och att de skulle kunna gå själva. Det var inte så kul.

Den andra skolan ligger i centrala Perth och är en utpräglat mångkulturell skola, med särskilda introduktionsprogram i små grupper för barn som inte kan engelska. Efter en del funderingar och diskussion med barnen bestämde vi oss för att barnen ska få börja på den andra skolan i Highgate för att sedan byta till Subiaco när engelskan går bättre. Trots att det innebär att vi varje morgon måste skjutsa barnen till skolan.

Idag var vi på ett inskrivningsmöte i skolan, vi fick en rundvisning och barnen fick träffa sina lärare och se sina klassrum. Det kändes väldigt bra. Vi tror att det blir enklare för barnen att börja med intensiv-engelska istället för att det ska förväntas av dem att de ska kunna hänga med som alla andra.
Efter mötet tyckte Axel att det var synd att han inte kunde börja redan idag. Elmer var mycket glad över att det ska bli friidrottstävling på torsdag. Han är övertygad om att den "faction" som våra barn tillhör, Lincoln, kommer att vinna, eftersom han kommer att göra så bra resultat. Vi får väl hoppas att han får rätt. Anna är lite mer tveksam, men tycker att det känns skönt att hon kan ha sin mamma med i början.

Imorgon är den stora dagen. Vi kommer att gå och köpa skoluniformer vid 8.30 och därefter börjar de i skolan. De är mer uppspelta än någon av dem varit till någon annan skolstart.

22 Lawler Street

Lördag 24 augusti

Det är adressen till vårt hus. Det ligger i Subiaco, en mycket trevlig ”suburb”. Det är ganska tätt mellan husen och det är väldigt grönt och fint. Parken ligger ca 100 m från vårt hus och ytterligare några hundra meter bort ligger det massor av affärer, restauranger och caféer. Däremellan ligger skolan. Till jobbet är det ett kvarter!

Jag skulle tro att huset är byggt någon gång på 70-talet. Badrummen har lite den stilen och det är separata kranar för varmt och kallt vatten överallt. I övrigt är det målat i ljusa färger med en och annan fondvägg. Det har 4 sovrum, stort härligt kök, matplats, ytterligare matplats eller eventuellt plats för soffa (vi har inte bestämt hur vi ska möblera än), 2-delat vardagsrum varav det ena har högt i tak och en spiraltrappa upp till vårt sovrum och ett arbetsrum. Det är en liten trädgård med palmer, buskar, apelsinträd mm. Huset har lite formen av ett utdraget U med en liten pool mitt i.

Vi är såååå nöjda med det!

Hoppas kunna få till det tekniska snart så vi kan lägga upp fler bilder, här är en bild på köket med Anna o Herman så länge:

Jag saknar mina vintertofflor!

Fredag 23 augusti

Jag har alltid svårt att föreställa mig ett annat väder än det som är just nu. Är det het sommar tror jag att det alltid kommer att vara så och blir förvånad om det plötsligt regnar. Fastän jag förstås vet att det kan göra det.

Därför var det förstås väldigt svårt att veta vilka kläder jag skulle packa för att flytta till Australien. Efter att ha kollat väderappen på min iphone återkommande sedan februari tyckte jag dock att jag hade lite koll. Regnkläder kunde vara bra att ha, liksom såklart sommarkläder. Vår- och höstkollektionen kändes också lämplig. Vinterkläderna fick helt klart stanna hemma.

Just nu är det vinter här. Vilket inte hindrar barnen från att bada i poolen, även om den inte är uppvärmd. På dagarna kan det bli riktigt varmt, särskilt i solen. Så varmt att man helst håller sig i skuggan. Men på kvällen, då blir det verkligen kallt. Då måste jackan fram om man inte ska frysa. Klockan fem är det helt dagsljus och varmt och skönt. Klockan halv sju  är det kolmörkt och riktigt kallt.

Vårt fantastiska hus har tjocka heltäckningsmattor i vardagsrummen och i sovrummen, men i köket och vid matplatsen är det stengolv. Det känns väldigt praktiskt och bra. Men det är kallt. Kanske kommer den kylan att kännas väldigt svalkande när sommaren kommer i november. Men inte just nu. Så av allt jag inte packat är det jag saknar mest just nu: mina varma vintertofflor.

//Jenny

Lite strul med det mesta

Torsdag 22 augusti ca kl 23.30

Efter att allt har flutit på har vi nu fått känna av att det inte är busenkelt att starta en ny vardag på andra sidan jorden. Igår kom vi in i vårt nya hus. Fantastiskt. Faktiskt finare än vi kunde minnas från visningen. Kylskåpet kom vid 11-tiden, och sedan skulle Christian lämna hyrbilen och hämta vår nya bil.
Så var det dags att börja packa upp våra 17 resväskor. Då tyckte jag att lådorna i barnens rum fortfarande var lite dammiga, så jag ville inte lägga kläderna där. När jag skulle hänga upp kläder i garderoberna kom jag på att vi inte hade några galgar. Sen skulle jag göra rent kylskåpet som vi köpt begagnat och inte var helt städat och upptäckte att jag ju inte hade något diskmedel eller någon trasa. Sen var det dags för lunch. Jag tog barnen ner på stan för att äta. Alldeles för hungriga redan. Anna som i vanliga fall har en begränsad meny och dessutom var väldigt ledsen för att hon förlorat lotteriet om rummen skulle få ha lite extra stort inflytande om var vi skulle äta. Och eftersom det varken fanns köttbullar, pannkakor eller chicken Mc Nuggets att tillgå var det en aning knepigt. ALLT dissades. Ända tills jag kom på att nämna fish and chips vid dess rätta namn: fiskpinnar!

Väl tillbaka i huset upptäckte jag att gasen inte fungerade. Lyckades dock få tag i en kille hos gasleveratören som guidade mig till huvudkranen. Yes!
Men för att få varmvatten, som jag ju behövde för att kunna göra rent kylskåpet och hyllorna i barnens skåp, behövde jag först få igång en gasdriven varmvattenberedare på utsidan av huset. Det var knepigt!
Under tiden trillade Anna i poolen med kläderna på, och jag hade ingen aning om var det fans någon handduk. Och bilköpet tog betydligt längre tid än väntat. Till slut hittade Axel i alla fall en handduk som barnen kunde dela på, så att de kunde få sitt efterlängtade dopp.
Vid fem-tiden var Christian tillbaka, varmvattnet igång och hela familjen på väg mot IKEA. Vi hade ju varken sängar, kuddar, täcken eller lakan.

Förhoppningen var att hyra en släpkärra på vägen för att kunna få hem sängarna. Det gick inte. Vi hittade ingen.
Vi fick lov att handla ändå. Hoppades att det skulle kunna gå att få hem sängarna med delivery service. Men det gick inte. Och tiden gick. Alla hade svårt att bestämma sig. Vilken bredd på säng? Vilken kudde? Vilket täcke? Och allt fanns förstås inte i lager. Till sist kom vi ändå till kassorna med bäddmadrasser, täcken, kuddar och lakan. Då fungerade det inte att betala på kortet. Vi hade en gräns på kortet hur mycket vi fick handla på en vecka. Vi provade med att sänka beloppet, men det blev ändå för mycket. När folk hade börjat byta kö och vi försökt flera gånger med olika belopp gav vi upp. Vi blevtvungna att betala allt på ett svenskt MasterCard. Dyrt!

Till sist kom vi hem och bäddade alla bäddmadrasser tillsammans i ett rum. Väl medvetna om att vi ännu inte ordnat internetuppkoppling. Vi har inga adaptrar, så vi kan varken ladda datorer eller telefoner. Vi har ingen frukost i huset och kortet är stoppat för vidare utgifter.
Men vi har i alla fall en espressomaskin!

PS. Upplagt i efterskott på grund av strömbrist och internetbrist.